I veckan fick jag en present av en klient. Jag blev riktigt glad och började fundera lite på det här med att vara PT. Jag tänkte skriva ner några av alla tankar som for runt i huvudet på mig.
Jag är inte säker på hur många PT-timmar, fyspass och karateträningar jag har hållit totalt, men det är en heeeeel del. Jag tror det rör sig om över 3000 timmar och jag har aldrig någonsin gjort detta för pengarna. Jag är PT och fystränare för att jag älskar träning och rörelse. Jag är PT och fystränare för att jag älskar att hjälpa andra människor att nå sina mål och för att se och känna glädjen när målen är nådda eller när nya barriärer slås ner. Jag är PT och fystränare för att jag älskar att umgås med människor och att både ge och få energi av alla er som har mig som PT, som kommer på mina pass eller alla idrottare som jag träffar under veckorna.
Som sagt, man är inte PT för pengarna. Oavsett om jag var rik som ett troll eller pank så skulle jag göra exakt samma sak som jag gör idag: att väcka glädje och kunskap kring träning, hälsa och rörelser! Jag vill förmedla samma känsla kring träning till andra som jag har själv. För mig är träning en viktig del av mitt liv och min existens, det är genom träningen jag skapar andrum för fysisk och mental avslappning. Träning för mig är roligt, jobbigt under tiden och skönt efteråt.
Det var några snabba tankar kring mitt val av yrke, det är så klart djupare och mer komplicerat än så. Men när jag får presenter, fina ord och klienter som vill fortsätta träna med mig så berör det mig och det är svårt att uttrycka hur mycket alla ni som är en del och har varit en del av SPC betyder! Tack!
(Och bullarna var förövrigt magiskt goda!)
Träna nu!
Hälsningar
Patrick Rapp
Lic. Personlig tränare
Cert. Fystränare